Fredde och jag.

Det finns ju som känt miljoner födelar med att bo i hus istället för lägenhet som vi gör idag. (Allt är ju individuellt såklart en för oss känns det så.) Så här i sommartider så lockar den egna trädgården och allt man kan göra där allra mest. Idag grillade, vi med vår elgrill eftersom man inte får ha något annat på balkongen, och jag slogs av längtan till att ha en riktigt grill. I vår familj är det jag som står för grillandet, det är hemmakocken i mig som inte skulle lämna en sådan uppgift till en enkel lekman. Inte för att jag är något proffs, lång ifrån, men jag vet hur och vad jag vill ha. A får grilla korv, det gör han bäst. Men när vi så påbörjar ett nytt kapitell i vår grillhistoria i och med flytten och därmed ny grill, så tror jag sannolikt att vi båda kommer finna ny glädje i det här med att grilla. Det är ju bara så, en elgrill är ingen riktigt grill. Framför mig ser jag mig själv som Fredde i Solsidan. Till en början kommer mitt grillande kunna liknas vid ett missbruk, jag kommer tycka att det är som något slags rus att stå och grilla i min trädgård. Samtidigt ligger A i hängmattan och spelar gitarr med en kall öl bredvid sig. Barnen hoppar på sin studsmatta och jag grillar biff efter biff med egengjorda glazer och marinader. Jag blir känd som grillmästaren på gatan. The master. Någonstans därefter kommer jag säkert tröttna, det blir ju vardag i allt. Då får A ta över och grilla lite korv istället. Jag kan inte ta över gitarren i hängmattan. Men ölen kan jag få er. Och under tiden kan jag få tid att planera alla andra stora och små projekt som man kan göra i en trädgård. På sommaren. Särskilt på sommaren när en egen trädgård är det närmsta himlen som jag kommer att komma. Typ.
Kommentarer
Trackback